torsdag 7 september 2017

Papperssjälar - Emma Johansson

Titel: Papperssjälar
Författare: Emma Johansson
Serie: -
Sidor: 335

Emilia är inte så peppad på livet längre. Hon har inte varit det sen den där dagen förra våren när Theresia blev påkörd av tåget. Men varför påverkar det Emilia så mycket? Det var en fruktansvärd olycka, och hela skolan sörjer, men Emilia var aldrig nära vän med Theresia. Bara ytligt bekanta. Men det är något med den populära tjejens död som stör henne. Något som gör den nya vänskapen med Viktor, Theresias äldre bror, riktigt jobbig.
Ingen annan förstår varför Emilia förändrats så mycket, eller varför hon är så obekväm i Viktors sällskap. Men sanningen är att Emilia har en hemlighet som rör Theresias död. En hemlighet som kan förändra allt.
 


När jag hörde nyheten om att Emma Johanssons debutbok Papperssjälar skulle bli publicerad blev jag eld och lågor. Emmas blogg har länge tillhört mina absoluta favoriter och Emma själv är en av mina favorit "bokkompisar". Så det var med spänd förväntan jag påbörjade Papperssjälar. Och den här boken, den här boken gick rakt in i själen på mig.

Redan i prologen var jag fast, och det finns en sorts skyndsamhet i läsningen. Jag drevs framåt för jag behövde få veta vad som hade hänt. Det finns dessutom en scen i den här boken som nästan helt överensstämmer med en händelse i mina tonår, en händelse som jag sedan länge lagt bakom mig men som jag nu när jag läste, genast slungades tillbaka till. Och det knäckte mig totalt. Den här brutaliteten med att vara tonåring är det inte många författare som lyckas beskriva det så komplett som Emma gör, men det var som att jag var 16 år igen under några timmar.

Handlingen är både vacker och viktig. Det finns så många tonåringar som mår psykiskt dåligt och fler böcker som denna behövs. Men förutom det så finns det också så många härliga scener. Den med Maja och Amar i gallerian fick mig att fnissa som en dåre. Relationen mellan Emilia och Viktor är vansinnigt mysig och fin. Papperssjälar fick mig helt enkelt att bli kär i kärleken.

Papperssjälar var en bok som fullkomligt uppslukade mig. I slutet grät jag så mycket att jag var tvungen att sluta läsa ett tag. Jag har skrattat, jag har gråtit (vansinnigt mycket) och jag fullkomligt älskade den. Känslostormar å sido dock, skulle jag ha varit lika förälskad om jag inte knutit den så starkt till mina egna upplevelser? Ja, förmodligen. Papperssjälar är fantastisk, och Emma Johansson är definitivt en välkommen röst bland Sveriges ungdomsböcker. Läs, bara läs.
 

9 / 10 

söndag 27 augusti 2017

Du känner mig så väl - Nina LaCour & David Levithan

Titel: Du känner mig så väl
Författare: Nina LaCour & David Levithan
Serie: -
Sidor: 237
Recex: Ja

Mark och Kate har gått i samma klass i ett helt år, men har ändå aldrig pratat med varandra – tills de en kväll råkar springa på varandra på stan. Det är Pride-festival och Mark har lämnat tryggheten i den lugna förorten för att bege sig ut i den glittrande stadsnatten. Kate har precis missat chansen att träffa den person som hon på avstånd är förälskad i. Och Mark är samtidigt kär i sin bästa vän Ryan.

Mark och Kate vet ännu inte hur nära de ska komma att stå varandra, hur stark deras vänskap ska bli – en vänskap större än någon annan. Du känner mig så väl är en stormande berättelse om glädje och sorg, om den bittra första kärleken och den stora vänskapen, berättad ur Marks och Kates parallella synvinklar. En bok om att bli vuxen och om den stora, okända framtiden.
 


Först och främst vill jag ge ett stort tack till Modernista för recensionsexemplaret; tack så mycket!

Jag har knappt läst något av David Levithan innan, men Nina LaCour är något av en favorit hos mig. Så givetvis var jag mer än nyfiken på deras samarbete, och jag blev jätteglad när jag fick chansen att läsa och recensera Du känner mig så väl.

Handlingen är väldigt gripande. Vi har två homosexuella ungdomar, Mark och Kate, som båda har kärleksproblem och som hittar varandra som vänner. Och just vänskapsrelationen mellan de båda är det finaste med boken. Visst går vänskapen fort fram, men jag tror starkt på att vissa personer blir man vän med så där på stört. Kärleksrelationerna i den här boken är också centrala och viktiga. Mark och hans "relation" var den som mest grep tag i mig och jag kunde inte låta bli att hoppas på att allt skulle lösa sig för honom i slutet.

När det kommer till karaktärerna var Mark min favorit. Kate hade jag lite problem med, för det kändes som att hon skapade onödiga problem i sitt liv som lika gärna hade kunnat undvikas. Dock var det omöjligt att inte hålla på karaktärerna och hoppas att de skulle få sina lyckliga slut.

Du känner mig så väl utspelar sig under Prideveckan i San Fransisco och den ger ett starkt budskap om acceptans, samtidigt som den lyfter viktiga frågor. Charmig, mysig och gripande. Ett måste att läsa, och jag rekommenderar den varmt.


8 / 10  

måndag 31 juli 2017

Tävlingstips: Miss Magics bok


En av mina favoritbloggare, Magic Frigren, har skrivit en fantasyroman. Hon lottar nu ut tre ex och självklart hoppas jag på att vinna ett. För mer information, kolla här: https://missmagicscabinet.wordpress.com/

fredag 28 juli 2017

Midnattskronan - Sarah J. Maas

Titel: Midnattskronan
Författare: Sarah J. Maas
Serie: Glastronen #2
Sidor: 416
Recex: Ja

Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer.

Artonåriga Celaena Sardothien är skarp, modig och vacker. En fulländad förförerska och den bästa lönnmördare hennes värld någonsin skådat. Men även om hon vunnit kungens lönnmördartävling och därmed blivit hans kämpe, har hon varken friheten att fatta sina egna beslut eller att följa sitt hjärta.

Endoviers hemska saltgruvor, där hon hölls som slavarbetare före tävlingen, var ingenting för henne jämfört med hur det är att leva bunden till sin värsta fiende - en kung vars styre är så ondskefullt att det tycks omöjligt att utmana.

Celaena ställs inför hopplösa val. Ska hon utföra kallblodiga mord för mannen hon hatar? Eller riskera att skicka dem hon älskar i döden? Hon måste välja vad hon ska slåss för: sin överlevnad, sin kärlek eller rikets framtid. För en lönnmördare kan inte få allt. Och om hon ändå försöker riskerar hon att gå under.
 


Först och främst vill jag ge ett stort tack till Modernista för recensionsexemplaret; tack så mycket!

Jag tror inte att det undangår någon som tittar in på den här bloggen emllenåt hur mycket jag älskar Sarah J. Maas och hennes Throne of Glass serie. Jag har läst serien flera gånger på engelska, men nu när den släpps på svenska så blir det som kärlek på nytt igen. Precis som jag nämnde i min recension av första boken så är jag väldigt imponerad av översättningen (även om det fortfarande stör mig att man översätter namnen också) och jag tycker att språket fångar samma känsla som i orginalet. Vilket är riktigt fantastiskt gjort.

Handlingen i sig är enastående bortom ord! Det är liksom här som hela grunden för fortsättningen av serien läggs. Farten är kanske inte lika hög som i Glastronen, men det gör inget för detaljerna runt i kring är desto mer fantastiska. Det finns scener i den här boken som, trots att det här var min femte omläsning, ger mig gåshud över hela kroppen. Nehemia. Scenen med sångerskan. Avslöjandena i slutet. Och slutet, dessutom..wow, bara wow.

Älskar karaktärerna. Celaena kan vara den bästa kvinnliga karaktären någonsin. Chaol och Dorian är vansinnigt bra. Och även om jag här föredrar Celaena med Chaol så är det ingen tvekan om att Dorian är min favorit av de manliga karaktärerna genom hela seriens gång.

Midnattskronan är så enastående att jag saknar ord. Jag är ledsen, men George R.R. Martin, Brandon Sanderson och gänget kan slänga sig i väggen. För det här..det här är den bästa fantasyboken som finns. Läs och läs nu!


10 / 10  

lördag 29 april 2017

Paus (eller den där gången då livet kom emellan)

Som ni kanske har märkt har jag inte varit särskilt aktiv här på bloggen den senaste tiden. Livet har liksom kommit emellan, och jag har pluggat som en tok. Dessutom har min depression börjat smyga sig på igen (det brukar vara värst på våren, men jag har klarat mig de senaste åren), och det driver mig till vansinne. Jag kan inte koncentrera mig, jag orkar knappt läsa och allt är bara så där allmänt tungt nu. Jag har en massa recensioner som väntar på att publiceras, men jag orkar inte ens tänka på bloggen just nu. Så därför tar jag en liten paus nu och kommer bara att logga in när jag känner för det. Och hoppas på att allt vänder snart igen... Kram så länge!

tisdag 25 april 2017

Fåglarna och andra noveller - Daphne du Maurier

Titel: Fåglarna och andra noveller
Författare: Daphne du Maurier
Serie: -
Sidor: 271
Recex: Ja

Fåglarna är Daphne du Mauriers mästerliga skräcknovell om hur människans maktställning i naturen upphör att gälla när fåglarna går till attack. Alfred Hitchcock använde berättelsen för sin oförglömliga film, och det är inte enda gången du Mauriers visuellt suggestiva scenarion blivit klassisk skräckfilm. I detta urval med du Mauriers allra bästa noveller ingår även Titta inte nu (filmatiserad av Nicolas Roeg), samt Inte efter midnatt, De blå linserna och Äppelträdet.

Först och främst vill jag ge ett stort tack till Modernista för recensionsexemplaret; tack så mycket!

Jag har länge varit intresserad att läsa något av Rebecca du Maurier och hade turen att få både denna novellsamling samt en annan bok (Rebecca) som recex. Och efter att ha läst Fåglarna och andra noveller så kan jag bara säga att jag definitivt kommer att läsa mer av du Maurier i framtiden.

Eftersom det är en novellsamling så tänkte jag ta novellerna och mina tankar kring dessa var för sig, och vi börjar med den första jag läste;

Titta inte nu
Jag fann låtsasleken som John och Laura lekte att vara riktigt underhållande och jag blev själv så inne i mina fantasier om de två gamla damerna att jag missade sanningen totalt. Jag hade lite svårt för det här med att de skulle vara synska och jag visste aldrig om författaren försökte att lura mig eller inte. Så slutet kom som en totalchock, vilket jag verkligen uppskattade. Spänningen var inte alltid på topp, men slutet, och ovissheten dit, höll intresset uppe.

Betyg: 8/10

Inte efter midnatt
Spännande och intressant. Älskade Dionysus inriktiningen och att jag även i denna novell inte riktigt visste vad jag hade att vänta mig. Slutet här var också oväntat och gjorde novellen till något av en favorit hos mig.

Betyg: 7.5/10

De blå linserna
Alltså, så creepy! Tänk att inte kunna lita på vad man ser. Väldigt, väldigt obehaglig och med snygga psykologiska effekter. Här förstod jag dock hur det skulle sluta, men det gjorde inte novellen sämre. Snarare gav slutet ett ännu större intryck, och jag var oerhört förtjust i denna.

Betyg: 8,5/10

Äppelträdet
Gillar symboliken med trädet som den gamla frun. Inte min favorit i övrigt dock, mestadels för att jag inte fann huvudkaraktären att vara särskilt sympatisk. Gillar det öppna slutet dock, det var väldigt passande (även om jag personligen lutar åt att han fryser ihjäl).

Betyg: 6/10

Fåglarna
Ingen kan väl glömma Alfred Hitchcoks klassiska skräckfilm som bygger på denna novell? Det här var också den jag var mest intresserad av att läsa, och det är kanske inte så konstigt att den var min favorit utav dem. I motsats till filmen får vi här följa en familj som försöker skydda sig själva och sitt hus så bra som möjligt för fåglarna. Väldigt stämningsfullt och obehagligt dock, och  novellen innehöll en hel del scener som gav mig rysningar. Helt enkelt fantastisk!

Betyg: 9/10
 

Helhetsbetyg: 
8 / 10  

söndag 23 april 2017

Avengers Arena, vol 1: Kill or Die - Dennis Hopeless mfl.

Titel: Avengers Arena, vol 1: Kill or Die
Författare: Dennis Hopeless mfl.
Serie: Avengers Arena/Avengers Undercover #1
Sidor: 144

Trapped on an isolated island, 16 superhuman teens (including cult favorites like members of the Runaways, the Avengers Academy, and Darkhawk) are given a chilling ultimatum by their demented captor: Fight or die...only one will walk out alive! Thus begins a primal battle that will test the skills, stamina and morals of each combatant. Welcome to Murder World, where secrets are plenty, alliances are fleeting, and the key to victory might be rewriting the rules of the game. Who will survive? As Cammi and Hazmat battle the mysterious Deathlocket, X-23 and Juston Seyfert's Sentinel join the fray...but who is the killer stalking the heroes in their sleep? Who are the students of the Braddock Aacdemy? And why does Darkhawk equal death? 

Avengers Arena var konceptet som fick mig att vilja börja läsa seriealbum i överhuvudtaget. Jag har haft den liggande osläst hemma ganska länge, men förväntningarna var så höga att jag behövt lite tid på mig. Om den levde upp till dessa då? Läs vidare så får du se.

Alltså den här handlingen är kanske ett av de bästa koncepten någonsin. Unga superhjältar som blir instängda i en slags Hunger Games arena och måste slåss mot varandra? Jag menar, det är ju helt fantastiskt. Som sagt hade jag väldigt höga förväntningar, och i det stora hela så levde den här första volymen absolut upp till dessa. Handlingen är spännande, och det är lätt att hänga med. Jag hade kanske varit snäppet mer förtjust om jag hade haft någon koll på alla dessa ungdomar, men jag tycker ändå att de bakgrundshistorier som ges gör att man får en bra koll. Dessutom är jag väldigt partisk för X-23, och att hon är med gör liksom att jag automatiskt håller på henne.

Tecknarstilen är riktigt snygg, och jag gillar verkligen bilderna. Actionscenerna blir superbra och jag är väldigt förtjust i den här volymen. Det enda som stör mig nu är att jag bara kan få tag på volym 2 & 3 om jag beställer från USA, och jag vill vänta tills jag har råd med en riktigt stor beställning. Vilket känns tungt, för jag vill ha mer och jag vill ha mer NU! Rekommenderas varmt.
 

8,5 / 10

torsdag 20 april 2017

Serierecension: Ekens dotter av Annah Nozlin

Titlar: En av de sista & Splittrade skärvor
Författare: Annah Nozlin
Serie: Ekens dotter #1, #2
Sidor: 285, 251
Recex: Ja

Stjärnorna styr ödet och på mindre än ett dygn ställs hela Kels värld på ända. Hon rycks iväg från sin familj och sin bror som hon älskar över allt annat. Vem är hon och var hör hon hemma? Vid Irvs fästning är det av tradition bara pojkar som lärs upp, men Kel får ändå lära sig svärdkonst och om örters helande verkan. Trots att hennes mors fiender inte lämnar henne ifred så finner hon kärleken och ser med tillförsikt på framtiden. 

Först och främst vill jag ge ett stort tack till Annah Nozlin för recensionsexemplaren; tack så mycket!

Jag fick en förfrågan om att läsa och recensera Annah Nozlins böcker, och eftersom jag vill läsa mer svenska författare och tyckte att böckerna lät spännande, så tackade jag givetvis ja. Det dröjde lite, men nu har jag äntligen läst de två böckerna i Ekens dotter serien och det här är vad jag tyckte;

Mina förväntningar var ganska höga innan jag började läsa, och de recensioner jag sett har varit väldigt positiva. Därför känns det extra tråkigt att jag, tyvärr, inte kände detsamma. Det finns en potential hos dessa böcker, absolut, men i det stora hela så vill jag ha MER. Jag får knappt några förklaringar på världen och varför den ser ut som den gör. Jag vet att stjärnorna styr, men ingen berättar hur eller varför. Jag saknar också att komma in i berättelsen på djupet, och det mesta gick på tok för fort fram. Problem och dispyter löstes på bara några rader/stycken, man hoppade snabbt förbi saker istället för att bygga upp spänning, och det gör mig extra besviken att hela kriget (som jag väntat på) bara gled förbi med Kel som sjukvårdare.

När det kommer till karaktärerna så känner jag aldrig att jag lärde känna någon på djupet. Mycket kanske för att det bara berättas för mig att "jag känner si eller så", men det visas aldrig varför man känner på det viset. Dessutom var jag varken förtjust i den vansinniga insta-loven mellan Kel eller Alec, eller den kraftigt incestiösa relationen mellan Kel och Esben (nej, jag köper inte att några som har växt upp som och trott att de varit syskon i hela livet (10 resp. 17 år) helt plötsligt skapar en kärleksrelation).

Det fanns dock ljuspunkter, allra helst kapitlet när Kel ser sin mammas minnen. Om hela serien hade varit skriven på det sättet hade jag varit huvudlöst förälskad. Dessutom tyckte jag mycket om de actionscener när Kel faktiskt dödade folk (vilket var det jag hade velat se i kriget också).

Jag vet att jag mest fokuserat på det jag uppfattade negativt i den här recensionen, men jag vill påpeka att det fanns ju faktiskt något som fick mig att läsa vidare. Jag kommer självklart att läsa den fristående fortsättningen så småningom, och jag tycker att den som är intresserad ska bortse från min recension och läsa i alla fall. Eftersom andra verkar tycka mycket om serien så kanske det är mig det är fel på?


4 / 10 

måndag 10 april 2017

Etched in Bone - Anne Bishop

Titel: Etched in Bone
Författare: Anne Bishop
Serie: The Others #5
Sidor: 397

Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer. 

After a human uprising was brutally put down by the Elders—a primitive and lethal form of the Others—the few cities left under human control are far-flung. And the people within them now know to fear the no-man’s-land beyond their borders—and the darkness…

As some communities struggle to rebuild, Lakeside Courtyard has emerged relatively unscathed, though Simon Wolfgard, its wolf shifter leader, and blood prophet Meg Corbyn must work with the human pack to maintain the fragile peace. But all their efforts are threatened when Lieutenant Montgomery’s shady brother arrives, looking for a free ride and easy pickings.

With the humans on guard against one of their own, tensions rise, drawing the attention of the Elders, who are curious about the effect such an insignificant predator can have on a pack. But Meg knows the dangers, for she has seen in the cards how it will all end—with her standing beside a grave.
 


Den här serien kom snabbt att bli en av mina absoluta favoriter, och jag har varit så nyfiken på den sista boken om Meg och Simon (det är inte den sista i serien dock, det kommer en ny bok med nya karaktärer nästa år). Förväntningarna var verkligen skyhöga, och det var med stor spänning jag påbörjade läsningen. Vad jag tyckte då? Läs vidare så får ni se...

Det finns egentligen inte så där jättemycket nytt att säga när det kommer till femte boken i en serie. Vad jag kan säga är att jag älskade handlingen här. Jag gillar att den inte var lika rå som i tredje och fjärde boken (även om jag uppskattade det också), utan att historien mer gick tillbaka till Meg igen. Jag gillade särskilt också hur handlingen fokuserar mycket på karaktärerna, och att den visade att människor kan vara de allra största monstren.

Som serieavslutning för dessa karaktärer är jag oerhört nöjd. Visst kanske jag hade velat ha --> lite mer romans mellan Meg & Simon, vi har ju ändå fått vänta i 5 böcker på att det ska hända något. Men ändå, jag tyckte att slutet var så gulligt, det passar in så bra på karaktärerna och deras bakgrund och jag känner mig ändå nöjd med att veta att de kommer att ha sitt HEA. Och jag kräver inget mer än så, faktiskt, spoilers slut.

När det kommer till karaktärerna så älskar jag alla. Utom that Cyrus. Och jag är så glad att ha följt dem den här tiden.

Etched in Bone var verkligen superb. Jag har flirtat med tio poängaren hos de andra böckerna, och gett dem betyget 9-9,5. Men det är det här jag var väntat på, och Etched in Bone är så värd den! Läs, läs nu!


10 / 10 

lördag 8 april 2017

Någon måste stoppa Ivy Pocket - Caleb Krisp

Titel: Någon måste stoppa Ivy Pocket
Författare: Caleb Krisp
Serie: Ivy Pocket #1
Sidor: 422
Recex: Ja

Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer.

Efter att den vandrande katastrofen Ivy Pocket hindrat Klockdiamanten från att falla i orätta händer anländer hon till London, där hon adopteras av ett kistmakarpar. Ivy är övertygad om att hon är den perfekta dottern, samtidigt som Mor Snagsby tvingar henne att städa begravningsbyrån, som en annan tjänsteflicka.

Alla verkar vilja ha något av Ivy Pocket. En vacker släkting vid namn Estelle vill att Ivy avslöjar den mörka hemligheten bakom hennes brors död. Hennes nya vän miss Carnage ställer nyfikna frågor, och Ivy själv vill bara komma på ett sätt att rädda sin vän Rebecca Butterfield som kanske trots allt fortfarande lever.

Men ondskan lurar runt hörnet. Och som vanligt är Ivy Pocket den enda som kan ordna upp allting. Hon måste skydda Klockdiamanten och rädda Rebecca - innan det är för sent!


Först och främst så vill jag ge ett stort tack till Modernista för recensionsexemplaret; tack så mycket! 

Jag absolut älskade Vem som helst utom Ivy Pocket, så jag har varit jättenyfiken på uppföljaren och så fort jag hade en ledig stund kastade jag mig genast över den. Och visst var den alldeles fantastiskt bra.

Alltså, jag sa det i min recension av den första boken, men det måste sägas igen. Det här är något av det roligaste och mest charmigaste jag någonsin läst. Handlingen är så, så spännande. Och även om den innehåller vissa delar av förutsägbarhet så lyckas den också med att överraska mig. Dessutom går den galet fort att läsa, och jag plöjde hela boken på bara ett par timmar.

Ivy Pocket själv är nog en av de bästa karaktärer jag någonsin haft nöjet att läsa om. Hennes charm, virrighet och höga självförtroende är alldeles enastående. Och hennes väl menande förolämpningar får mig att brista ut i gapskratt på var och varannan sida.

Lägg dessutom till de sanslöst vackra bilderna som boken innehåller så är det inte konstigt att den är en sådan favorit hos mig. Någon måste stoppa Ivy Pocket är en fenomenal bok, huvudkaraktären är en frisk fläkt, och jag absolut älskar den. Rekommenderas varmt!


9 / 10

torsdag 6 april 2017

Lögnernas träd - Frances Hardinge

Titel: Lögnernas träd
Författare: Frances Hardinge
Serie: -
Sidor: 402

Fjortonåriga Faiths föräldrar bestämmer sig för att flytta ut till en vindpinad ö vid engelska kusten och hon förstår att det ligger mer bakom beslutet än vad de vuxna låtsas om. När hennes pappa kort därefter omkommer under mystiska omständigheter tror Faith sig veta något som kan ha betydelse. Men hon är bara en flicka, och i 1800-talets England anses hon inte värd att ta på allvar. Om hon ska få någon klarhet i vad som hänt måste hon ta reda på det på egen hand.

I jakten på ledtrådar hittar hon ett märkligt träd bland sin fars tillhörigheter. Det växer och bär frukt bara om man berättar en lögn för det. I gengäld avslöjar trädet en sanning. Eftersom trädet kan vara hennes enda chans att få reda på vad som hände hennes pappa, sprider hon lögn efter lögn över den lilla ön. Men lögner har en tendens att få eget liv...
 


Lögnernas träd är en bok jag varit halvt om halvt intresserad av att läsa, men aldrig så att jag kommit mig för att beställa hem den. När vi köpte in den på jobbet lånade jag dock genast hem den, och efter en svag början så blev det till sist ändå en bok jag tyckte riktigt mycket om.

Som sagt så var jag inte helt övertygad i början. Boken var långsam och inte särskilt mycket hände. Men intresset fanns ändå där, och ju mer jag läste desto bättre blev den. Om jag skulle klassa den som något så är det magisk realism på 1800-talet, och stämningen var verkligen superb. Jag älskar dessutom den feministiska andan hos Faith, och hon som karaktär bar verkligen boken. Från det av Lögnernas träd hamnar i Faiths ägo så var jag som trollbunden, och slutet var så jäkla bra. Det enda jag känner nu efteråt är att även om översättningen var bra, så hade jag hellre läst den på originalspråk. Efter att ha sett citaten på Goodreads så har jag en stark känsla av att den engelska versionen kunnat gör den till en stor favorit hos mig (Update: Har köpt hem den illustrerade engelska versionen och ser sjukt mycket fram emot en omläsning).

Faith var en makalös karaktär. Hennes intelligens och mod. Hennes listighet och vägran att bli kuvad. I en tid då kvinnor knappt hade några som helst rättigheter (och få mig inte ens att börja med hur jävla förbannad det gör mig), så är hon som en frisk fläkt, och jag kan inte låta bli att bli djupt imponerad. Övriga karaktärer bleknade i Faiths skugga, men majoriteten var inte heller några jag tyckte om. Så det gjorde mig inte så mycket.

Lögnernas träd är en konstig bok, absolut. Men den innehåller de sortens konstigheter jag gillar. Om du gillar lite långsamma, men spännande berättelser, och kvinnliga huvudkaraktärer som borde vara ett föredöme för alla, så rekommenderar jag varmt den här boken.

Favoritcitat:


“There was a hunger in her, and girls were not supposed to be hungry. They were supposed to nibble sparingly when at table, and their minds were supposed to be satisfied with a slim diet too.”

 “I am not good. Something in Faith’s head broke free, beating black wings into the sky. Nobody good could feel what I feel. I am wicked and deceitful and full of rage. I cannot be saved. She did not feel hot or helpless any more. She felt the way snakes looked when they moved.”

“People were animals, and animals were nothing but teeth. You bit first, and you bit often. That was the only way to survive.”


8,5 / 10

måndag 3 april 2017

Minirecensioner: 2 x Shades of Magic

Titel: A Gathering of Shadows
Författare: V.E. Schwab
Serie: Shades of Magic #2
Sidor: 509

Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer.

It has been four months since a mysterious obsidian stone fell into Kell's possession. Four months since his path crossed with Delilah Bard. Four months since Prince Rhy was wounded, and since the nefarious Dane twins of White London fell, and four months since the stone was cast with Holland's dying body through the rift--back into Black London.

Now, restless after having given up his smuggling habit, Kell is visited by dreams of ominous magical events, waking only to think of Lila, who disappeared from the docks as she always meant to do. As Red London finalizes preparations for the Element Games--an extravagant international competition of magic meant to entertain and keep healthy the ties between neighboring countries--a certain pirate ship draws closer, carrying old friends back into port.

And while Red London is caught up in the pageantry and thrills of the Games, another London is coming back to life. After all, a shadow that was gone in the night will reappear in the morning. But the balance of magic is ever perilous, and for one city to flourish, another London must fall.


Jag älskade första boken i den här serien, så givetvis har jag längtat efter att få läsa mer. Recensioner gjorde dock att jag valde att vänta tills även tredje boken hade släppts, vilket jag nu i efterhand är väldigt glad att jag gjorde, för damn, vilken cliffhanger!

Handlingen är superspännande, och det var nästan omöjligt att sluta läsa. Jag älskade allt som pågick här, men turneringen var bäst. Är också vansinnigt förtjust i karaktärerna, Kell, Lila och Rhy är fantastiska, och Alucard bara växer och växer i mina ögon. Mer än så här orkar jag dock inte skriva nu, för jag måste påbörja ACOL omedelbart!

Favoritcitat:

How do you know when the Sarows is coming?
(Is coming is coming is coming aboard)
When the wind dies away but still sings in your ears,
(In your ears in your head in your blood in your bones.)
When the current goes still but the ship, it drifts along,
(Drifts on drifts away drifts alone.)
When the moon and the stars all hide from the dark,
(For the dark is not empty at all at all.)
(For the dark is not empty at all.)
How do you know when the Sarows is coming?
(Is coming is coming is coming aboard)
Why you don't and you don't and you won't see it coming,
(You won't see it coming at all.)


9 / 10

Titel: A Conjuring of Light
Författare: V.E. Schwab
Serie: Shades of Magic #3
Sidor: 624 

Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer. 

THE BALANCE OF POWER HAS FINALLY TIPPED...
The precarious equilibrium among four Londons has reached its breaking point. Once brimming with the red vivacity of magic, darkness casts a shadow over the Maresh Empire, leaving a space for another London to rise.

WHO WILL CRUMBLE?
Kell - once assumed to be the last surviving Antari - begins to waver under the pressure of competing loyalties. And in the wake of tragedy, can Arnes survive?

WHO WILL RISE?
Lila Bard, once a commonplace - but never common - thief, has survived and flourished through a series of magical trials. But now she must learn to control the magic, before it bleeds her dry. Meanwhile, the disgraced Captain Alucard Emery of the Night Spire collects his crew, attempting a race against time to acquire the impossible.

WHO WILL TAKE CONTROL?
And an ancient enemy returns to claim a crown while a fallen hero tries to save a world in decay.
 


A Conjuring of Light är definitivt den bästa boken i serien, och jag är grymt imponerad. V.E. Schwab är en mästare på att berätta historier, och redan från första början så hade den här boken mig i sitt grepp. 624 sidor passerade som i ett ögonblick, och jag ville aldrig släppa taget.

Handlingen var enastående, språket var fantastiskt, men bokens allra starkaste sida var karaktärerna. Lila har varit min favorit sedan början, och hennes utveckling och här var verkligen superb. Kell, Rhy och Alucard = <3. Men bäst och mest komplex var nog Holland, vars bakgrundshistoria krossade mitt hjärta totalt.

ACOL var en makalös serieavslutning, och en jag är mer än nöjd med. Sedan att jag hoppas att karaktärerna ska få en ny storyarc i framtiden är ju en helt annan sak, men just nu kan jag lämna dem i frid. Anoshe!
 

Favoritcitat:

“Anoshe was a word for strangers in the street, and lovers between meetings, for parents and children, friends and family. It softened the blow of leaving. Eased the strain of parting. A careful nod to the certainty of today, the mystery of tomorrow. When a friend left, with little chance of seeing home, they said anoshe. When a loved one was dying, they said anoshe. When corpses were burned, bodies given back to the earth and souls to the stream, those left grieving said anoshe.

Anoshe brought solace. And hope. And the strength to let go.”
 
 

9,5 / 10